[NEW] Min högljudda förlossning (My screaming childbirth)[ENG subs]

[NEW] Min högljudda förlossning (My screaming childbirth)[ENG subs]


The day my second son was born started as any other ordinary day.
My older son had his
last session on the swimming school in the morning.
Little did i know what was gonna happen. The evening of 29th July, i wrote this in my diary:
“But i think my contractions has felt more intense down my
lower abdomen, groin and legs today.
Oh, i got a contraction just now that was pretty intense.
You can always hope.” “They have been stronger but not so frequent.
I had a contraction now that felt pretty strong back my butt and down in my
legs also.
Ouch ouch ouch. HOPING HOPING!!!=)
The time is 18:48 at the moment.
Just a note, if it actually start tonight. ^^” A friend had just arrived for a movienight at our place when my contractions
suddenly got stronger. Every contraction was stronger than the last one. I called the birth-center and asked for advice since i had bad diarrhea and had heard that could cause
alot of pre contractions. It got decided that it was probably good if we came in anyway. Our friend stayed and guarded my sleeping son until my mother arrived.The last toilett-visit,
my mucus plug had came out. Was it maybe time anyway – for real? Nervous and full of expectation we gave eachother a very speciell glance
before we sat down in the car and went away. Well, 29th of June, and the time is 23:10…
aaand we have 2 minutes between the contractions! On our way to Lycksele. Eeehm, the question is if we´ll have the time to record any
more than this so i just make a…well..notice that something is happening at least! At 23:35, Enrolment
When we arrived, my legs had started to go numb for some reason. I got to
sit down in a wheelchair and then we took the elevator up to the seventh floor. I got to meet my midwife and got shown into a delivery-room where they examined me and
noted that i was dilated 4 cm with 1 cm edge left with bulging membranes. I got hooked up to the machines for about 25 minutes, wich showed that
the baby was fine and that my contractions was frequent and strong. Right before midnight we got transferred to “The cozy room” where they had a
bathtub. I also got a big ball to sit on and a walking-table. The ball never got used thought, or even tried out, unfortunately. In the beginning i hade pretty good control on the pain. I rolled my
hips and pushed it forward during the contractions and focused on breathing. It felt very positive and i was not worried. Make the home such that once little has become big, the best
in life he has seen was home, father and mother. “Daddy-bed” Because of my bad stomach i got tense during the contraction not to shit myself, hehe.
If you tense you get more pain and i started getting dizzy and powerless. My earlier kinda numbed legs almost didnt carry me anymore after all toilet-visits.
Im sure you know how tired you can get from diarrhea… I could´nt stand up and move around as i wanted to and could´nt handle the pain as i would
have done standing. All visits to the toilet also became a distraction wich made it difficult to focus. My mediocre tries to go into myself and relax failed. I can not
today understand why i never even thought of trying the ball. At 01:00, Nitrous oxide. Me, who was set on not using any pain relief, felt like
it was a setback using the nitrous oxide after all, but i had to. Or, i chose to, to be sure to last all the way. No one knew
how long it was gonna take and if we would have some complications. The pain got too strong when i couldnt stand up and “dance” and the panic
started to crawl upon me. I felt like i didnt have any control anymore. I dont know if the nitrous oxide actually made any difference but it had
a calming effect to have the mask over my face to scream in. I wish i could have calmed down and breathed instead of screaming, but i got panic
from my numbed legs, the dizzyness, nausea, my very troublesome stomach and the pain. At 01:36, Dilated 6 cm. the midwife examined me and noted that i was dilated
6 cm. From this point forward the progress, for some reason, went pretty fast. The contractions suddenly got very intense. 1 hour and
7 minutes from here, it was done. From here to when i started pushing, my memory is very vague. At 02:26, Erge to push. 51 minutes after
i was noted dilated 6 cm. In the middle of a very strong contraction it started
feeling different, like i had to crap. I realized i was standing on my toes and felt i just had to focus the force down
instead of “escape upwards” and i immediately got more control – i wanted to start pushing. The midwife told me to lay down so she could examine me
and hook me up to the machines for a little while. I laid down on the side and felt the
enormous powers from my deepest animal within. Now i didnt scream anymore. More like bellowing. It was a relief to get to start pushing. The pain
was´nt pain anymore – it was a huge FORCE! From this point i remember everything – every second, every detail. I could feel
the pressure and how the baby distinctly moved down in my pelvis. I remember every thought – how amazing powers my body posessed. About the
relief to start pushing and my anticipation to soon meet my child. The realization that we would soon have a son or a daughter. That it would
soon be done…
I felt peace and acceptance – no fear or panic anymore. The waiting between the contractions felt very long for us both.
I relaxed and rested.
My
fiance took his chance to give me som encouraging words and body contact. During the contractions though i was completely focused on the work
i was doing and preferred to be left alone. At 02:34 – my water broke.
8minutes after i started pushing. With a sudden click and a splash, an enormous amount of amniotic fluid spurted over the
bed all the way down on the floor below the foot end of the bed. The midwife, who only seconds before had been standing at
the foot end of the bed said That was the water that broke. I was lucky i wasnt standing there anymore! When the membranes burst the enormous pressure i had felt that kept me from
pushing was suddenly gone and it immediately got more effect.
Listen for the splash… Thats when the real bellowing started. Maybe its difficult to believe that i felt peace and acceptance when i sound like something
from “the exorcist”, hehe.
But my sounds was due to the huge powers from the contractions. I wasnt sure if it was time to push just
yet so i let the power out by bellowing. It sounded alot worse than it was and it was scary for
my partner who thought i was bellowing because of pain. During the pushing i couldnt controll my bowel wich resulted in flowing
diarrhea.
Thats how it can end up if you are unlucky. Fortunately its not the first time in history that happens
and that the midwife was experienced and professional. She just said: Now im just wiping alittle here. But of course i was miserable. Who want to lay with a bare ass
in front of her partner and a stranger and shit herself? Haha The midwife: Is it a pressure now? The midwife: Now its important that you only
push when you are having a contraction. The midwife: Now try to save your voice and put the force downward instead! The midwife: And rest. When the contraction ends you rest. The midwife: You can push the button there now. Elisabeth can come
now because the babys head is just inside here now. And remember to save your voice now and put
the force down instead. Just like that! Just like that. Good. Now we have someone just inside here. Midwife #2: Mhm, how nice. Did i fall asleep or…? You are doing great! You are doing really good! Second last contraction-paus before birth. I was puffing with the baby
right inside when it suddenly slides right in again. It felt so distinctly – and what a cool feeling!
Then i really understood that it was a baby in there and
how tight it would be on the way out.
Amazing that you can remember a feeling in the body that clear. The midwife: You were pushing just perfect! Me: Now it slipped in again! The midwifes: Haha, did you feel that?! Just like that! Perfect! Should you puff a while like that now?! Now we wait for the next contractions because you need help with this now! Do you still have a contraction? Great! Now here we have someone! Born 02:42, 30/6-2012
in week 40+5
after 16 minutes of pushing
Weight: 3920
gr
Lenght: 50 cm
Headmeasure: 37 cm …and all healthy and well-shaped! Hi! Oh…sweetheart! Nice work all three of you! We got a little boy anywhow! 1 ½ minute old dad Newly become mom of two Congratulations! Did you get angry?! Alexander – our new life! Oh my… how awefull that was! Was it terrible? …terrible things….

48 thoughts on “[NEW] Min högljudda förlossning (My screaming childbirth)[ENG subs]

  • Man får ny syn på livet när man är med på en förlossning! Jobbigaste jag tyckte var att se tjejen ligga ha ont inte kunna göra något annat en att försöka stötta med klapp på axel, de var fruktansvärt jobbigt.

  • Grattis till pojken. 🙂
    Jag ska själv ha om tre veckor och är super nervös.. 🙂 Men ja kan säga att ja satt å grät mig igenom sista delen på filmen å som ja böla när dom la han på sitt bröst.. 🙂
    Ja är själv lyckselebo så de va spännande å se att du födde här på lassa.. 🙂

  • Vad roligt att du bor i Lycksele. Haha. Jo dom är helt suveräna där, personalen. Det är sån mysig avdelning och mycket mer personligt än i Umeå. Födde min äldre son i Umeå och vill aldrig föda där igen. Grattis också till graviditeten. Jag hoppas att det går som du vill, och blir det inte så, ska du inte vara ledsen för det. Jag trodde inte jag skulle skrika som jag gjorde men jag rådde inte över paniken jag fick, men resultatet blev bra ändå! =D Lycka till!

  • Ja jag ångrar att jag inte involverade min sambo mer, men jag var så otroligt inne i mig själv. Jag glömde helt bort de andra. Nästa gång kommer det gå bättre för nu har vi pratat mer om det och vet hur vi ska göra för att gå hjälpas åt och göra det TILLSAMMANS.

  • Jag har tänkt mycket på det här och tror att en del av paniken och allt skrikande delvis berodde på att jag slutade lita till mig själv och min egen instinkt. Jag visste egentligen vad jag skulle göra men jag började titta för mycket på skärmen där man såg värkarna och inväntade typ instruktioner från barnmorskan. Jag borde ha följt med bara och känt istället för tänkt. Jag försökte typ anpassa mig efter barnmorskan, istället för tvärtom, haha! 😉 Snacka om förvirrad!

  • Grattis till gossen! Hittade den här filmen när jag sökte något helt annat. Varför vill man se sånt här? Jo för man minns hur det var på alla punkter, hur kroppen driver en framåt i förlossningen fast man känner att nu vill jag inte mer. Och sen efteråt, det magiska, det slutar göra ont och man får sitt barn till sig. Inte ett öga är torrt här och grattis än en gång!

  • Vilken fantastisk förlossning ni verkar ha fått uppleva! Otroligt vackert och harmoniskt trots "brölande" haha 🙂 jag minns

  • Nej jag kan nog inte bidra med så mycket tips då det blev så kaotiskt för mig. Lita på kroppen bara. Kroppen vet redan vad den ska göra. Gör det du tycker känns bra och slappna av. det är nog det bästa tipset tror jag. Slappna av och andas! För jag skrek och det var varken att slappna av eller att andas och det blev mycket värre för mig.
    Grattis, lycka till och skriv gärna här hur det gick sen! =D

  • Det är olika för alla. En del kvinnor känner knappt värkarna och måste nästan fråga barnmorskan när det är dags att krysta. Andra har väldigt ont. Sen är vi olika psykiskt också. Jag själv är en väldigt lättstressad och orolig person som är osäker och har haft det svårt. Jag har haft mycket problem med ångest och fick panik. Jag gick in i min egen lilla värld där. Tappade nog bort verkligheten lite. Sen tror jag att människor med såna här förlossningar skäms och inte lägger upp på youtube

  • Tack för att du delade med dig av detta. Fantastiskt att se och uppleva. Stort grattis , och nej, jag tyckte inte du var högljudd, jag var nog värre 😉 Kram till dig

  • Så där blir det om man får fel smärtlindring. Jag har läst nånstans att man kan få så mycket smärtstillande att värkarna bara känns att magen drar i hop sej men inte gör ont… Men jag kommer inte ihåg vad detta hette som inte påverkar barnet också. Jag har inte fött några barn. kejsarsnitt det får ju bara vissa mammor dumt nog. Efterår får man morfin för att det inte ska göra ont har jag läst. Räcker det med vanliga tabletter sen eller?

  • Blir alldeles tårögd. TACK för att du lagt upp detta! Är själv gravid i v. 33, så det är några veckor kvar tills det är dags för mig att bröla! 🙂

  • Jag vill försöka se på förlossningar som någonting naturligt och någonting vi kvinnor är skapta att klara utan smärtlindring. Den här gången klarade jag inte av att slappna av och fick panik.
    Tycker inte att kejsarsnitt bör delas ut som alvedon heller. Det är faktiskt ett allvarligt ingrepp och en födsel är egentligen ingenting farligt i sig och ska betraktas som någonting naturligt fram till det faktiskt går fel.

  • Vilken fin film, fick en tår i ögat 😊 och nu vart jag påmind om hur jag oxå lät under mina 2 förlossningar haha.

  • Jättefin film. Och ärlig!! Alla förlossningar är olika, det var väldigt intressant att se denna video, och du har beskrivit enormt bra om hur allting kändes!

  • Vilken kämpe du var! Bra jobbat! Jag är gravid i vecka 16 och satt och böla av alla möjliga känslor när jag tittade på filmen. Den gav mig en enorm längtan 🙂

  • 😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉😉

  • Oj vad jag känner igen mig. Själv fick jag epidral två gånger som inte tog på mig som den skulle skrek som en stucken gris i 12 timmar aldrig hört mig själv skrika så, lät som en demon mot slutet 😅 grattis till ditt mirakel ❤️

Leave a Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *